Åter igen en tidig morgon för att fånga dagen. När jag sitter i bilen inser jag att jag har gått upp en timme för tidigt och att klockan bara är 3.40. Cameron, där jag övernattat ligger nämligen i Navajo Indian Reserve och där har de sommartid vilket resten av Arizona inte har, mycket praktiskt.
Ja ja, när jag ändå är uppe. Så jag kör helt i mörker till Grand Canyon, när det verkar lagom svänger jag in på en utsiktsplats och väntar. Konturerna av den berömda dalen växer fram i gryningsljuset. Och sedan går solen upp. Jag tar ett djupt andetag och försöker fatta att jag faktiskt är här!
Efter en picknickfrukost med utsikt i världsklass är det dags att bege sig ner över kanten ("the rim"). Min plan är en kortare hike ner till en utsiktspunkt och sedan en löptur längs kanten västerut. Men det går väldigt fort att nå den där utsiktsplatsen, och jag vill se mer! Jag träffar på en parkskötare som föreslår att jag ska fortsätta ner en bra bit till mot Colorado river, sedan ta väster på Tonto trail och därefter klippa de nästan 1 000 höjdmeterna upp till the rim igen via Angel Bright trail.
Så okej.
Å ena sidan:
Jag har gått ner till utsiktsplatsen Cedar point på 35 min, enl skylten vid the rim skulle det ta 3-5 h ner och upp.
Jag är inte the average tourist utan lite mer vältränad än så.
Jag är i Grand Canyon - idag, inte fler dagar!
Å andra sidan:
Jag har 0,7 liter vatten, rekommenderat är typ 3 liter. Proviant i övrigt: 2 äpplen, 1 nektarin och lite mandlar.
Det kommer att bli uppemot 40 grader varmt nere i dalen lite senare på dagen.
Jag befinner mig på 2 000 m höjd.
Jag har redan varit uppe i 4h, efter att ha sovit i 5h.
Mina fingrar är svullna, det brukar de bli när jag är trött (t ex under intervallträning).
Jag knallar vidare neråt medan vildhjärnan i mig slåss med någon form av förnuft.
"Kilian Jornet skulle inte ha bangat, han hade dessutom sprungit hela vägen. Jag tänker bara gå."
Och man ska leva efter sitt motto. Mitt är "Hellre dö än tveka".
Så, självklart ger jag mig av.
Ganska snart får jag sällskap av parkskötaren, det visar sig att han ska gå samma väg. Dock uppdelat på två dagar... Vägen ner, South Kaibab trail, är ganska välbesökt även om det tunnar ut ju närmare botten man kommer. Men när vi svängt av västerut på Tonto trail då ser vi inte en människa, bara gräshoppor och grodor som parar sig. Parkskötaren Aaron blir min egen privata guide, lyxigt! Dessutom delar han med sig av lite dryck och snacks när vi tar rast. Han ser till att det blir rejäla pauser, annars skulle jag bara stannat och druckit en klunk vatten innan jag direkt fortsatt igen.
Vi kommer fram till Indian Gardens där Aaron ska stanna på en ranger station. Visar sig finnas riktiga hus där nere! För mig återstår "bara" vandringen uppåt då. Inga större problem, det tar 2 timmar med två stopp för vatten. Andra har det värre, ser en stor kille ligga bredvid stigen och flämta.
8 timmar efter att jag påbörjade vandringen neråt så är jag uppe på the rim igen och får en välförtjänt lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar