Nypremiär

Torsdag förra veckan
Fm: Två dagar efter operationen, dags att börja gå tycker jag. Så jag lägger kryckorna åt sidan. All kraft, kanske främst mentalt, går åt till att ta ett enda steg utan att hålla sig i något. Nästan så att jag får huvudvärk av allt fokus.

Em: Efter ytterligare några vändor med ett eller två små steg under dagen, så hade jag ärende till badrummet. Vi snackar en sträcka på ca 10 m. Greppade kryckorna men tänkte "äsch, jag testar och ser hur långt jag kan gå utan". Kom fram. Och tillbaka.

Det har varit en hel del nypremiärer den här veckan. Som ett barn på julafton har jag lyckligt öppnat paket efter paket:
Gå utan kryckor
Duscha stående
GÅ uppför trappan
Stakmaskin
Lämna kryckorna hemma och åka iväg
Köra bil
Promenad
Sjukgymnasten
Dubbla pass
Cykla utomhus

För en vecka sedan tog jag de första stegen sedan benbrottet. Idag cyklade jag en sväng utomhus och körde 2*1000 m i stakmaskinen. Känns som att det har hänt mycket och att det verkligen går åt rätt håll. Jag är i usel form så klart, men fördelen är att då märks resultat av träningen snabbare!

Och så just det, premiär för en sak till: julbord! Trulsgården i Laholm bjuder på ekologiskt och närproducerat. Dessutom gott och lagom mycket, så man mår bra när man går därifrån!

En skruv lös

Igår opererade Pär ut skruv nr 1 ur min fot. En snabb, enkel operation och allt såg tydligen bra ut därinne.

Men, en viss anspänning var det tydligen ändå. Törnrosa sov 16 timmar i "natt". Missade middag, fotbollsmatch och annat världsligt.

Igår fick jag ett mejl där Vasaloppet berättar för mig att det är 100 dagar kvar till start. Ska jag få panik eller se det som inspiration? Jag väljer att se 100 dagar som en lång tid, där man hinner göra mycket. Men också att det gäller att göra rätt och bra saker samtliga dessa dagar!

De fyra senaste veckorna har jag kört 4-6 pass per vecka på gymmet: styrka och testcykel. Mest för att hindra det värsta förfallet, men nu ska jag successivt kunna börja träna på riktigt igen.

Igår kom också Vasalöparen, bläddrade lite i den idag och hittade en artikel om en man som råkat ut för en bilolycka med benbrott, hjärnblödning och annat otäckt som följd. Olyckan inträffade den 10 oktober förra året, han åkte Vasaloppet i vintras...

Nykär

Jag är nykär! I min egen fot!

Efter ett samtal med läkaren idag fick jag klartecken att gå på den utan min "gipspjäxa". Så snart vi lagt på drog jag av pjäxan, satte ner foten och klev på - med kryckorna så klart. Men de känslor detta lilla satte igång! Jag grät av glädje. Låter sjukt och jag kan inte förklara det, men det var som en rent fysisk reaktion.

Jag fick också OK att cykla utan pjäxan. Så i 30 minuter på gymmet fick även högerskon komma till användning. Stor glädje detta med! Så skönt att börja känna igen sin fot. Och känna att den finns här för  mig och verkar vara redo att samarbeta. Jag vet att det är en lång väg kvar, och att det säkert kommer bakslag. Men just nu njuter jag av det här.