tisdag 29 april 2014

Premiärer

Har varit hemma i två veckor nu. Galet fina veckor - jag landade mitt i sommaren!

Så det blev till att plocka fram shorts, linnen - och orienteringskläderna. För jag vågade mig faktiskt på en orienteringspremiär förra söndagen. 4,4 km på en öppen bana - och det var så roligt! Foten funkade mycket bättre än jag hade vågat hoppas. Blev lite tävlingsnerv, inte minst för att en man i startfållan sade "Jag ger dig 30 sek, sen startar jag." Så klart såg han inte röken av mig. Jag sprang faktiskt rätt bra, var mer offensiv än jag trott var möjligt. Eftersom jag är helt otränad för löpning så gick det ju inte fort och kroppen fick jobba hårt. Orienteringstekniken funkade, det var inte svårt - blir inte det i den öppna gran- och bokskogen på Hallandsåsen - men ändå, jag kände mig inte särskilt ovan ens.

Nyutslagen bokskog på Hallandsåsen
Orienteringsrevor - äntligen!
Sedan dess har det blivit tre orienteringspass till. Men på Silva League i helgen höll jag mig till att vara coach. Sprint i Båstad och långdistans vid skidanläggningen Vallåsen på Hallandsåsen. Kul att få visa mina hemtrakter för klubbkompisarna när det är som allra vackrast. Bra sprang de också, tre pallplatser på långdistansen var riktigt starkt.

Klubbfika på altanen
Båstad en tisdag i april
Det har även blivit premiär på landsvägscykeln med underbara rundor på Bjärehalvön.
Tidig cykeltur, Kattvik utanför Båstad
Bjärehalvön
Och, idag - de första löpintervallerna sedan i september. Försiktiga 5*3 min på stranden, men härligt var det. Och sedan slog jag till med årets premiärbad när jag ändå var igång.

Intervaller och bad idag

I helgen väntar en premiär med lite mer blandade känslor: det här blir första gången som jag är coach på 10-mila och inte springer.

Ps: Just det - ytterligare två premiärer för året: är tillbaka på rullskidor, känns inte som så länge sedan men det var faktiskt i september och dessutom är den första rabarberkompotten är kokad.



torsdag 10 april 2014

Flyttfågeln flaxar söderut

I morgon åker jag hemåt. Det blev en kort vinter, bara två månader här uppe i Vålådalen. Och lite annorlunda, med mindre träning än vanligt. Men en fin tid med skidåkning, vänner och uteliv. Ja, ute som ute i naturen. Låter bilderna tala den här gången.

Skidglädje på Lahtispåret i april
Ett av världens finaste skidspår - Sapporo

Min fina timmerstuga
Nulltjärn och Lill-Stensdalsfjället
Vy över Duved från Åre en kväll i mars

Team Oslo Sportslager-Moelven och deras langare

Några toppar:

Min sjukgymnast i Åre, Andreas, peppade mig att jobba upp rörligheten i fotleden genom att åka diagonalt. Att våga trotsa signalerna som sade "nej det är för stelt". Kan inte beskriva hur njutbart det var att kliva på uppför de branta backarna på milspåret i Vålådalen när jag mjukat upp foten med ett par kortare pass. Gick med ett par Atomic Skintec och hade därmed bergfäste, foten accepterar påfrestningen. Hjärtat bankar och jag flåsar som en tok, syran ligger på lut - men det GÅR, jag kan faktiskt!!! Skön känsla.

Årefjällsloppet, vinterns höjdpunkt här uppe, med härlig uppladdning när teamen och åkarna anländer, mycket jobb och höga förväntningar, i år kryddade av ovisshet på grund av snöbristen. Och sedan själva loppet, i solen och på det en rolig fest med en massa glada skidåkare.

Förra fredagen i en vindskyddad sänka på Ottfjället under en klarblå himmel och strålande sol. Ett stort gäng, picknick, grillad korv och kokkaffe över öppen eld. Som på badstranden fast på renfäll.

Nu är jag så löpsugen att jag sitter och surfar efter löplopp. Vad gruvligt besviken jag kommer att bli när jag inser att kroppen inte är på samma nivå som mitt optimistiska lilla huvud...

Tack till alla fina vänner som gjorde även den här vintern till ett suveränt minne! Kram på er!