 |
| Linda, Emma, Magdalena och jag sprang tredje sträckan |
Efter 2,5 veckas förkylning i september hade jag varit igång en vecka när det var dags för 25-manna. Jag hade i ett sent skede fått förtroendet att springa tredje sträckan i andralaget. Med vacklande form och ont om orienteringsrutin kan jag säga att jag var betydligt mer nervös än när jag har gått ut i täten på 10-mila... Och jag kände direkt att mina ben inte var med mig, två maxpass i skogen den senaste veckan var visst lite väl hårt som uppladdning. Men orientera kunde jag, gjorde inte några misstag och kunde därmed langa över kartan fullständigt utpumpad men nöjd med min insats. Jag har sagt det förut, men vilken lyx det är att få springa sig så där slut att man bara är en trött hög! Vårt lag skötte sig fint och slutade som 37 och näst bästa andralag. Och förstalaget, de gjorde det vi gjorde även för 15 år sedan en solig oktoberdag i Rudan - de vann och visade att vi är Världens Bästa Klubb!
 |
| 15 år sedan sist: samma plats, samma väder, samma goa stämning! |
 |
| 25-mannaselfie med Mårten |
 |
| Vacker höstdag i Humlegården |
Det blev några sköna dagar i Stockholm, med allt det där som är poängen med stan: äta middag med vänner, träna med vänner, fika med vänner, lite shopping och cityhäng. Och en del jobb, bland annat för Salomon och Atomic på en pressdag.
 |
| Med Majken J Henaes på Mandel showroom |
Sedan bar det av till Vålådalen för jobb och där mötte strålande höstväder med några minusgrader, snö på topparna och fantastiska vyer. Kul också att träffa gänget på fjällstationen igen. Och det blev en bra träningsvecka med intervaller upp till Ullådalen, långpass i skogen och rullskidor i underbar miljö.
 |
| Löptur i Vålådalen, här vid Blanktjärn |
 |
| Vacker morgon på rullskidorna |
Men, på vägen hem började jag känna mig lite smådålig och några dagar senare var jag ur funktion. Så nu har det varit 1,5 vecka till utan träning. Frustration, ont i kroppen och ett krypande mentalt obehag. Men inte mer att göra än att hålla sig lugn och tänka framåt.
 |
| Dagen då det inte regnade förra veckan |
Och hur var det här med superwoman då? Ja, att inte palla två timmars träning per dag, 10 timmar intensivt jobb vissa dagar, resor och ett socialt liv på det. Det känns lite klent. Om det är det kan ju diskuteras, ser man det i backspegeln så är det nog inte så konstigt att det leder till en ny förkylning. Men som vanligt är jag van vid att klara allt och jag blir alltid lika förvånad om det inte går. Dags att lära sig sina begränsningar? Kanske.
Till sist en vädjan till er som är sjuka: gå inte till jobbet! Berätta för de du ska träffa att du inte är frisk så att de får välja om de vill träffa dig eller ej! Ta inte folk i hand eller krama om dem för att sedan meddela att du är såå förkyld! Visa hänsyn - snälla!
