måndag 29 juli 2013

O-ringen i Boden: pool och onda fötter

Utsikt på tredje etappen. Foto: O-ringen Boden 2013

Har just upplevt ett för mig annorlunda O-ringen: ingen elitklass, inget tävlingsfokus, ingen nedjogg, inget kollande på resultat eller analyserande av sträcktider. Men däremot poolbad, bastu, vattenmelon och solande.

Efter alla mina skadebekymmer senaste månaderna var det inte läge att ta årets upplaga av O-ringen på så stort allvar. Förhoppningen var mest att få en bra träningsvecka och ha roligt både i skogen och utanför.

Kan konstatera att jag var sämre än jag trodde. Löpformen på stig var inte så tokig innan tävlandet drog igång, men att springa i skogen är en helt annan sak. Ingen nyhet men det blev extra tydligt i tuff stenbunden Norrbottenterräng. Fantastiskt kul orientering och fantastiskt vidrigt att springa med onda fötter. I stort sett varje steg jag har tagit i skogen den här veckan har gjort ont. Speciellt de två första etapperna var hårda, jag gick stora delar av banan - bokstavligt talat, tråkigt nog. Varje sten, gren och stubbe kändes som en potentiell skaderisk. Orienteringstekniken blev till stor del lidande eftersom fokus och tävlingsinstinkt försvann. Efter vilodagen bjöd etapp 3 och 4 uppe i Storklinten på lite vänligare terräng och det gick något bättre. Sista etappen handlade mest om att ta sig igenom utan misstag, fysisk form obefintlig.

Så, hur gick det? Ingen aning, jag tittade inte i resultatlistan en enda gång på hela veckan. Men är det någon som undrar så hittar ni mig i D21L.
Fick jag en bra träningsvecka? Antar det.
Hade jag roligt i skogen? Nja, ibland. Vill ju kunna vara offensiv och ha fullt fokus, det är så jag vill ha det!
Hade jag roligt utanför skogen? Ja! Boden bjöd på galet fint väder hela veckan, vi har bott kungligt och ätit gott. Som bonus fick jag uppleva att anlända till arenan för första etappen kl 06.44. Långt innan någon annan deltagare kom dit, långt innan många arrangörer också för den delen. Starta först i O-ringen har jag aldrig gjort förut!

Tidig morgon vid Rödberget

Vittjärvs IK har gjort ett gigantiskt arbete med att på få personer arrangera ett O-ringen av god kvalitet. Visst märktes vissa missar här och var, men om inte annat uppvägdes det av bra banor i toppenterräng. Stort tack!

I övrigt kan jag rekommendera bad i Aldersjön, fika på Café Rävastens eftr och ett besök på Försvarsmuséet i Boden.


lördag 6 juli 2013

Det går bra nu. NOT

Är på väg att ta tillbaka rubriken på mitt senaste inlägg "Inget ont..." För nu vet jag inte riktigt vad det positiva är med situationen.

Efter en veckas löpträning, där det funkade bra både med tvåtimmarspass och intervaller, kände jag att löpformen faktiskt började komma smygande. Axeln blev inte bättre men inte heller sämre av löpningen, så jag tänkte att nu testar jag och springer lite orientering. Första etappen av Gränsjakten strax öster om Strömstad förra fredagen bjöd på fin och tuff terräng, väldigt nära VM-området för 2016.

Härligt att ha en karta i handen igen! I fem kontroller. Sedan ramlade jag ner i något slags hål och slog i smalbenet. Drog ner strumpan och konstaterade att det var troligare att kvällen skulle sluta på akuten än på prispallen. Självklart befann jag mig längst bort på banan så det var bara att börja traska hemåt. Ont som fan gjorde det också. På akuten i Strömstad var det ingen kö, fick stelkrampsspruta, såret rengjort och hoplimmat (?!) på 20 minuter.

MEN, vårdapparaten var lite väl snabb kanske. Det här med att försluta sår är vanskligt, eventuella kvarvarande bakterier får då jobba helt i fred. Men för att förebygga började jag en antibiotikakur direkt. Nu följde några smärtsamma dagar. Kunde inte gå ordentligt, sova eller knappt bara vara, utan smärtstillande. Så det blev ett nytt läkarbesök. Visade sig att jag hade en bakterie som krävde en annan slags antibiotika. Nytt försök, nytt löpförbud - vilket i praktiken innebär träningsförbud. Har liksom inget kvar som jag kan träna nu. En mental prövning och det brukar härda. Så där hittade jag kanske något gott i alla fall!

Möjligen är det goda att jag kunde avverka intensiva jobbdygn i Almedalen där jag ansvarade för Trygg-Hansas aktiviteter (bland annat en mycket lyckad debatt mellan de politiska ungdomsförbunden ledd av Özz Nûjen), utan att "behöva" tänka på träning.

Och det kunde vara värre, mina stora mål ligger ännu på betryggande tidsavstånd. Jag lider med ett par vänner som missar VM i orientering nu nästa vecka på grund av skador och skräp. Och jag känner mig ödmjuk när jag drar mig för att duscha eftersom det gör ont att lyfta armarna när jag tvättar håret, det svider i såren och de måste läggas om igen efteråt. Hur är det då inte att ha en "riktig" skada?!