Ingen rök utan eld - om Anders Aukland och medielogik

Det har gått en dryg vecka, men jag ville tänka först och skriva sedan. Med erfarenhet av hur medier fungerar och den "logik" som journalister arbetar efter, så vill jag kommentera Uppdrag Gransknings program om doping inom längdåkningen och speciellt deras utpekande av Anders Aukland.

Av egen erfarenhet vet jag att om man hamnar under den här typen av programs lupp, så finns det inte en chans att "vinna", oftast inte en möjlighet att på ett rättvist sätt få ut sin version. Journalisten och hens redaktion har redan bestämt sin vinkel, vad programmet ska "avslöja" och vilket intryck tittaren ska få av de "fakta" som presenteras.

Vad du än säger så kommer de att kunna få dig att framstå som skyldig, som att du döljer saker. De vinklar hårt, klipper i intervjuer så att det passar deras syften, ställer andra frågor än de förberett sitt intervjuobjekt på, osv.

Dessa erfarenheter gjorde Norges Skiförbund efter förra årets Uppdrag Granskning på dopingtemat. MEN att välja att inte medverka och svara på frågor i programmet, det gör bara saken ännu värre. Då framstår man garanterat som skum och som att man har något att dölja.

Anders Aukland gjorde helt rätt som valde att svara på frågorna. Han försattes i en mycket svår situation. Det handlar om hela hans karriär och liv. Att bli utpekad som fuskare är oerhört allvarligt och mycket kränkande för en idrottare.

Självklart finns det mycket ruttet under många stenar i vårt samhälle och vi ska vara glada att vi har fria medier som kan belysa orättvisor och felaktigheter. MEN i jakten på "sanningen" trampar man ner många människor.

Det är tyvärr så den här typen av journalistik fungerar. Och inte sällan lämnas tittarna med känslan "ingen rök utan eld" och "något skumt har ju pågått". Rättrådiga journalister stormar runt i korridorer, hänger vid stängda grindar, söker folk på telefon, frågar och frågar - får inga vettiga svar. Oavsett sanningshalten i deras påståenden och avslöjanden: det är teater, det är regisserat - glöm inte det!

Vasaloppet, Vålådalen och träningsfrustration

Min karriär som servicekvinna fortsätter. Förra helgen i Tjejvasan åt Louise, stakstark skåning boendes i Trondheim. Den här helgen i Vasaloppet åt herrarna i Team Oslo Sportslager/Moelven, Kalle och Samuel. Som jag skrivit förut, ett väldigt kul sätt att få engagera sig i tävlingen när man inte kan åka själv.

Vill på en gång säga att det INTE var jag som fällde Bill Impola! Däremot var det en annan elitåkare som råkade ge mig ett rapp med staven över smalbenet. Men ingen fara - han mår bra!

Att se Vasaloppet med öppna ögon, utan att vara helt fokuserad på det jag själv ska göra, var ganska intressant. Surret i mässtältet, folkmängden vid starten i Berga by, de stirriga gubbarna, de nervösa tjejerna.

Samtidigt som 15 000 personer tar sig på skidor till Mora, pågår ett annat race på bilvägen från Sälen. Det är stressade, hetsiga servicemänniskor som "dubbelkör" som polisen uttryckte det, parkerar så att ingen annan kommer fram, kör fast i snön... Men också ganska mycket skönt häng i väntan på täten.

Eldris: Daniel Tynell i tätklungan som jagar Laugaland

Och så får man njuta av de riktigt snabba åkarna. Jag blir så inspirerad av tekniken, frekvensen och farten. Och av alla som pressar sig, vill, övervinner tröttheten och når fina resultat.

Tävlingsdjävulen river och sliter i mig. Snart måste jag få tävla i något - vad som helst!

Nu är jag tillbaka i Vålådalen sedan drygt två veckor. Vinterns tema dubbelstakning fortsätter, foten samarbetar inte i något annat än. Även det plattaste spåret här är inte flackt som en halländsk golfbana direkt. Jag har haft svårt att få till längre pass eftersom jag inte orkar staka så länge. Men idag gav jag mig den på att det ska gå att staka 3 mil. Det gjorde det! Tack Majken, Kalle m fl för inspirationen!

En liten fotnot om Tjejvasan. Jag, som är välkänt skeptisk till evenemang riktade bara till "tjejer" - det blir för klämkäckt för mig, måste erkänna att jag kan tänka mig att åka nästa år. Det är en riktig idrottstävling. Också.

Louise på Tjejvasan

Fotnot 2. Helgens roligaste: Den småtjocke motionären som på lördagen möter två glidtestande Team Centricåkare i spåret och skriker "Jävla idioter ni kan ju inte åka i bredd!"
"De glidtestar", försöker Kalle förklara. "Då får de väl åka efter varandra för fan."

Dagen innan loppet - sammandrabbningar mellan elit och motionärer

Majken och Kalle