Ja, idag får jag åka skidor!

Tillbaks på rälsen i Vålådalen

Första tanken när jag vaknade i morse var faktiskt: "Ja! Idag får jag åka skidor" En vilodag igår och så är längtan så stor. Lätt stört möjligen, men väldigt härligt att känna så.

Åka skidor, jobba med skidor, se på skidor... Mitt liv i nötskal de här Tour de Ski och Swix Ski Classics-dagarna. Nu lugnar det ner sig lite och jag ska ägna mig även åt annat jobb, håller på med ett stort skribentjobb för Magasin Glasriket.

Träningen går enligt plan, den här veckan var tuff med mycket intervaller och högintensiv träning. Kroppen svarar bra, vilket är superkul. Passade också på att ta en tekniklektion, det var givande - inte minst för att jag fick en bekräftelse på att jag utvecklats tekniskt - och så fick jag ett lagom antal detaljer att slipa på.

Två veckor till Marcialonga. Det börjar kännas nu. En hel del tankar på hur det faktiskt känns att åka loppet börjar dyka upp. Toakön innan start, uppförsknixarna mot vändningen i Canazei, sockersnön i byarna, min favoritsträcka kring Val di Fiemme-stadion, tröttheten i sista backen, tantens balkong i Cavalese - då man vet att man är uppe, det magonda och hostan efter loppet... Och ja, jag längtar efter alltihop!

På söndag blir det tävlingspremiär för vintern, 21 månader sedan jag senast tävlade på skidor. Tåsjödalen Classic Ski blir en ny erfarenhet för mig.

Lunchhak med utsikt i Trysil

Gym med utsikt, Sport's Gym i Åre.
Och en trött jag efter intervaller i stakmaskin. 

Ottsjön med Ottfjället i bakgrunden.

Och äntligen faller snön på allvar över Vålådalen! Nog för att jag gillar att springa, och det är ju smidigt när det är barmark vid sidan av skidspåret, men det är så här det ska vara - vitt och vackert!