Elisabeth Hansson: Från 100 till noll...

Lite skidteknik. Foto: Jonas Kullman

För 1,5 vecka sedan var jag så pigg, så på g och så nära en bra form. Sedan tog jag en vilodag (med lite styrketräning) och hamnade efter det i zombietillstånd i flera dagar.

Jag hade bedrivit hård, men väl avvägd, träning och hade i övrigt en mycket måttlig belastning utan resor och liknande. Och ändå var jag galet trött i flera dagar förra veckan, så där så att man bara vill sova hela tiden.

Man kan verkligen undra hur kroppen funkar ibland. Men säger den till, så gör den - bara att försöka lyssna. Så jag tog vilodagar och när jag tränade var det lugnt och lätt. I söndags var jag anmäld till ett lopp, det första på nästan två år för mig. Tidigt, tidigt åkte vi iväg till Hoting och Tåsjö Classic Ski. Vi talar om en ort 15 mil norr om Östersund, fortfarande exotiskt för en sydlänning som mig när det står Dorotea på vägskyltarna.

Det snöade och jag hade svårt att få fäste när jag testade innan start, lade på ett par lager valla till och hoppades på det bästa. Starten gick och för mig hände - inte mycket. Det fanns inget i kroppen överhuvudtaget, gick inte att trycka på och öka farten, det var bara ett lugnt tempo som var möjligt. Så där åkte jag, i snön, i lösa spår utan fäste och jag kan inte påstå att det var så många positiva tankar som for genom huvudet.

Men man har alltid ett val i sitt förhållningssätt. Jag avskyr att ge upp och bryta lopp, men den här gången valde jag att kliva av efter 20 km, se det som "shit happens", strunta i att bryta ihop och bara gå vidare direkt. Så klart hade jag velat få med mig en bra känsla inför Marcialonga nu på söndag, men nu blev det inte så. Kroppen får bestämma och den var inte redo att tävla. Dagarna som återstår nu får handla om att tänka snälla pepptankar om mig själv och samla så mycket energi som möjligt. I morgon reser vi till Dolomiterna!

Fiffigt nog fick jag direkt efter tävlingen annat att tänka på, med Salomon/Atomic hade vi ett gäng journalister på besök för att ge dem chansen att prova på Crosscountry Fit, d v s längdåkning för den som vill komplettera sin övriga träning utan krångel. Det blev två grymt roliga dagar, så kul att lära känna nya intressanta människor med mycket energi. Och fantastiskt att få dem att upptäcka och tycka om det jag själv älskar att göra - åka skidor!