Look who's running!

I onsdags var jag ute och gick, helt plötsligt började benen skutta med hoppsasteg. Fick verkligen hålla i mig själv för att inte fortsätta hoppa. Men jag berättade för min vän doktor Katja, som tyckte att jag faktiskt kunde prova att springa.

Så i fredags åkte jag till konstgräsplanen i Laholm, gick först i tio minuter och sedan lät jag det gå över i jogg. Foten var stum, den svarade liksom inte när den skulle trycka ifrån uppåt. Men det gjorde inte direkt ont. 3*1 min blev det. Fick en del filmat och ser att jag inte haltar eller springer konstigt, bra!

Resten av dagen kändes foten så klart mer än innan löpningen, men inte mer än vad den gjorde efter en vanlig promenad för ca tre veckor sedan. Så nog går det framåt alltid!

Den här veckan har träningen gått bra. Känner mig stark och offensiv! Körde slut på mig själv i stakmaskinen med 5*1 000 meters intervaller, märkligt att man kan älska att bli trött!






Idag var jag ute på första MTB-rundan i skogen sedan benbrottet. Sol, fem grader varmt och inte så lite vårkänsla i strandskogen.

Fint på Hökafältet