Marcialonga - bra. Och dåligt

Ett av skidsäsongens stora mål för mig var Marcialonga. Loppet är åkt och jag vet inte riktigt hur jag ska tycka att det gick. 

 
Dagen innan tävling, strålande sol och lite skönt glidande på stadion

Fakta: jag åkte på 4.46, åtta minuter fortare än 2012, blev 1356 totalt (1521 förra året) och 51:a (68) bland tjejerna. 1.17 efter Seraina Boner som vann, förra året var jag 1.31 efter damsegraren.

Känsla: av de första 18 km upp till vändningen i Canazei minns jag mest att jag frös och hade svårt att få igång kroppen, plus att det var kärvt i snön. När det sedan började gå svagt utför är det dags att börja staka. Inget hände. Jag tog i, kämpade och slet, försökte fokusera på tekniken och peppa mig själv. Men ALLA åkte förbi mig. Nu startade jag i fjärde led där folk ju kan åka skidor, och jag är inte så vass på att staka men mina skidor gled verkligen inget vidare. Så i 45 km var det mentalt väldigt jobbigt, kroppen var pigg men det gick liksom inte. Men Marcialonga avslutas med först 4 km svagt uppför och sedan de berömda 3 km i La Cascata. Och här fick jag äntligen utlopp för det jag hade i kroppen. Susade förbi folk och kände mig pigg och stark. Skönt med en bra avslutning på loppet!


Bild från loppet

Slutsats: ser jag till siffror ska jag väl vara nöjd, men det fanns mer i kroppen som jag inte riktigt fick ut – frustrerande. Det är i stakningen jag har mest att förbättra, så nu blir det fokus på stakträning fram till Vasaloppet! Och så kan jag också summera fem härliga dagar i underbara Val di Fiemme med glada vänner - och det är ju det viktigaste av allt!



Lycka till maskot med mitt startnummer, tillverkad av våra förtjusande värdar


Det vallas friskt i teamet...


Serviceman Janne övervakar skidtesterna