Att gå på känsla

Jag har sagt upp mig! Från ett välbetalt stabilt jobb i ett proffsigt team där jag är uppskattad, samt både lär mig mycket och bidrar starkt. Och nu då? Ingen direkt plan mer än att jag kommer att bo i jämtländska Vålådalen från mitten på december till mitten av april. Är jag helt galen? Mycket möjligt.

Men jag har insett att jag inte uppskattar mitt älskade Stockholm som jag brukade göra. Längtan efter att vara närmare naturen och få gå all in på min passion för skidåkning har blivit allt starkare. Så varför inte förverkliga drömmen om en hel vinter i fjällen?! Jag tror dessutom att det är bra för hjärnan att få nya intryck att bearbeta, låta nya tankebanor bildas.

För mig finns det inget värre än att ångra det man inte gjorde. Läste nyligen en undersökning om vad människor som ligger på sin dödsbädd ångrar i livet. Det vanligaste är just att de inte sett till att göra det där de drömt om och att de levt sitt liv efter andras förväntningar - inte efter vad de själva egentligen velat göra.

Så klart har jag slagits med trygghetsfällan, den där som lockar med att "visst måste du ha ett jobb - ta nu det här första bästa så att du klarar dig ekonomiskt" och "tänk på pensionen". Men hittills har jag stått emot! Sen kanske jag får ångra mig bittert när jag är hemlös och utfattig om ett år...

Om fem dagar drar jag norrut!
Vad som än händer så lever jag nu i alla fall upp till mitt levnadsmotto: Hellre dö än tveka!