Små futtiga mål

After run på bryggan - sensommar som den ska vara

5 km löpning i full fart
4*uppför backen (Hallandsåsen) på rullskidor
6 pass på gymmet

Det var målen för augusti det. Utmanande? Nja. Realistiska? Ja! Och det var just det som var poängen. I juni och juli kände jag att träningen bara flöt runt utan struktur. Jag körde minst ett pass om dagen, men det kändes mest som tomma träningstimmar om jag ska vara ärlig. Och det gjorde mig riktigt frustrerad.

Anledningen till att det blev så, är troligen att det ända sedan i maj har varit väldigt svårt att lägga upp en träningsplan och följa den. Ofta sprack veckans program redan på tisdagen på grund av att foten gjorde ont. Att inte kunna följa planen ledde till en känsla av misslyckande. Jag är inte van vid att inte kunna göra som jag tänkt. Slutsatsen blev att det var fel på mig. Motivationen vacklade och träningen blev flummig och ofokuserad.

Det tog ett tag innan jag lyckades inse att det nog snarare var träningsambitionerna som inte var helt rätt. Mycket tack vare min kloka naprapat Stefan, vi hade ett bra snack över trädgårdsstaketet en varm sommardag.
- Så fort din fot håller för en grej, då drar din elitidrottarhjärna igång och tänker att nu ska det köras på. Den rusar iväg långt före vad foten är redo för, menade han.

Och han hade ju rätt. Jag hela tiden varit medveten om att foten begränsar mig, och har varit noga med att stoppa när det har gjort ont. MEN, när jag kunde springa 4*3 min intervaller, då tänkte jag genast att nästa gång blir det 8*3 min. Och så vidare, ni fattar.

Tänka om, tänka rätt. Därav de "futtiga" målen för augusti. Jag behövde kortsiktiga mål som ledde till att rätt träning blev gjord. Jag behövde mål som jag kunde uppnå. Jag behövde känna mig nöjd med mig själv.

Utfallet i augusti blev att jag fixade 3*Hallandsåsen på rullskidor, sprang ett löplopp på fem km - där jag körde tokslut på mig - och besökte gymmet för styrketräning 4 ggr. Inte 100 procent måluppfyllelse, men det viktigaste med de här små delmålen är att de konkretiserar träningen för mig. De hjälper mig att genomföra den viktiga träningen - och att lägga allt det där andra som man också vill träna åt sidan för nu. Och - viktigaste av allt - det är roligt igen!

September går i samma anda. Jag försöker få till de viktiga passen och förbättra vissa saker som jag har identifierat som väsentliga.

Vacker utsikt på cykelpasset: Kullaberg sett från Bjärehalvön

Magisk solnedgång i Laholmsbukten