Övre delen av tävlingsbanan på Ottfjället (med specialtillstånd från Länsstyrelsen) bjöd på ren magi. Foto: Magnus Östh |
Av de tre veckorna sedan Vasaloppet hade två varit smockfulla med intensivt jobb, sedan återstod en vecka för återhämtning och laddning. Kan erkänna att jag inte lyckades uppbåda samma sug och fokus som inför Vasan. Men jag gjorde vad jag kunde, och trevliga dagar med lugn träning och fint häng med Team Etixx gav inspiration. Inför loppet kände jag mig lite defensiv, jag vet ju exakt hur jobbigt det är att köra Lake Placid uppför i hårt tempo, vilka backar det finns på Sapporospåret och hur Lahtispåret känns när benen är stumma... Säkert kan den bristande mentala taggningen ha bidragit till denna känsla.
Dagen innan loppet toksnöade det, välbehövlig påfyllning för att göra tv-bilderna snyggare. På tävlingen var det strålande sol, vindstilla och vita fjällvidder på min underbara hemmaplan. Fantastiskt att alla besökare fick uppleva Vålådalen när det är som allra bäst!
Foto: Magnus Östh |
Fick en lugn och harmonisk start, det märks att deltagarantalet är mindre än på storloppen. Här behöver man heller inte vara lika skraj att folk ska klanta till det i utförsbackarna. Mitt enda önskemål till vallachefen var FÄSTE! Det är en rejält kuperad bana som erbjuds. Jag hade fina skidor första 20 km, sedan hade det blivit så varmt i solgasset att det inte fäste i spåret i klättringen upp på fjället. Men det går ju att springa utanför spåret. Trots att jag var rätt sliten när jag diagonalade upp på kalfjället och trots att det är min vardag att vistas där, så var det magiskt. Sapporospåret är min favorit, kuperat och skojigt med grymma vyer, sedan nerför vägen i en jäkla fart och så var det bara den där milen en gång till kvar... Jag var sliten, men fick lite ny kraft av att åka om en av tjejerna som startat i elitledet 15 minuter före.
Foto: Malin J Henaes |
Kvällen avslutades med bankett i Åre, alltid trevligt att se folk byta tränings- och tävlingskläderna mot feststass.
Festläge med Johan, Majken och Malin. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar