På väg mot Vålåstugorna
Den senaste veckan har jag varit ute på tre riktiga långturer på fjället. Turer på 4-6 timmar var. Förutom att det är vackert och otroligt härligt, så tror jag även att det gör mig mer uthållig. Både Fjällmaran och långloppen på skidor innebär ju betydligt längre tävlingstider än jag är van vid från orienteringen, där springer man som längst i drygt två timmar och det i max två lopp per år. Och på träning har jag tidigare inte kört pass längre än 3 timmar.
Att gå på tur är ju lite annorlunda än vanlig träning, och jag har märkt att jag har svårt att åka sakta och bara ta det lugnt. Jag kommer på mig själv med att hela tiden sätta mål: "lunch vid Vålåstugorna - kämpa på dit" osv... Trots att jag kan äta min lunchmacka var jag vill och inte har en enda tid att passa på hela dagen. Nyttigt för mig att försöka tagga ner lite.
Den fysiska biten med att glida runt på fjället i timtal är en sak, sedan har vi den mentala effekten. Man tänker bra när man är ensam med vidderna, vinden, solen, några renar och ett par ripor. Det ger perspektiv på det mesta i livet.
De två senaste dagarna har det blivit riktigt varmt här uppe i Jämtland, 10-14 grader och sol. Det har tagit rejält på snön, det drippar och droppar överallt nu. Så det är lite väl mjukt att åka skidor, snön sviktar, får se om det kan bli kalla nätter igen så att vi får skare och snabbföre.
Kan erkänna att det faktiskt börjar rycka lite i barmarkstarmen även för mig till slut. Märkligt, man dras till de där bara fläckarna som om de vore magnetiska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar