50 nyanser av trötthet

Inte ett lopp till på raken med dåligt fäste. Det var mitt motto när det gällde vallandet inför Årefjällsloppet. Eftersom jag visste att det är mycket diagonalåkning som gäller och att jag behöver mitt fäste, så fattade jag medvetet beslutet att offra glid för att ha bergsäkert fäste. Och det lyckades! Jag hade inte toppenglid, men det var ändå OK och det var så skönt att kunna lita på skidorna helt i uppförsbackarna.

Ottsjöbacken (eller Nicola Hill) - här börjar Årefjällsloppet på riktigt

Igår morse, dagen för det allra första Årefjällsloppet, var jag riktigt nervös. Så där som man egentligen inte blir längre. Min vän Katja, som var och hälsade på och som agerade coach åt mig, vittnade senare om att jag haft en aura av tjurighet omkring mig innan start. Jag visste ju att det skulle bli ett riktigt jobbigt lopp eftersom jag åkt stora delar av banan. Kanske var det därför jag var så nervös. Och med all rätt. Jag upptäckte några nya sätt att bli fullständigt tröttkörd. Nu handlade det för första gången i min korta skidkarriär om att musklerna tog slut, framför allt i axlarna.

Det var kallt på morgonen, ca -20 men soligt och fint. Första 40 km gick helt ok. Härlig åkning i skogen från Vallbo till Vålådalen, där kollegorna hejade på, och sedan vidare hem till Östra där jag passerade min lilla stuga. Forsade vidare ner mot Ottsjön, väl där ute märkte man för första gången att det blåste rejält. Sid- och motvind som fick stavarna att fladdra. Kände mig fräsch i den tuffa klättringen upp från Ottsjö, men tyckte inte att jag återhämtade mig riktigt som jag borde när det flackade ut uppe på fjället.

När vi just vänt ner från fjället på väg mot Edsåsdalen fick jag sällskap av en klubbkompis i Karlslund, Elsa. Det var loppets trevligaste stund. Tyvärr hade jag lite sämre glid och på slutet ner mot vätskan tappade jag kontakten. Och energin. Stigningen upp mot Hensjön var mindre jobbig än väntat. Å andra sidan var de fyra kilometer som man åker på ute på sjön helt galet långa. Det blåste en envis motvind och jag hittade ingen bra rygg som vindskydd. Här började jag bli trött på riktigt.

Nu var vi inne på ett parti av banan som jag inte åkt förut. Jag visste att spåret följer en kraftledning där och att det "böljar" upp och ner. Och det visade sig att vi snackar gigantiska Stilla Havs-dyningar! Sikten i den här kraftledningsgatan var oändlig, och så långt fram man kunde se åkte det små myror till skidåkare uppför backar. Efter ett tag så bara gick jag på skidorna, försökte kämpa mig fram till nästa kraftledningsstolpe och inte tänka längre än så. Började känna mig svimfärdig, en ny variant av trötthet. Stod länge vid vätskekontrollen i Greningen och mumsade bullar och drack sportdryck. Sen var det bara att fortsätta räkna stolpar. Stod parkerad i en backe när en man åkte om och sa "Jo, men kom igen nu, du fixar det här. Försök att slappna av." Som tack för peppen så gjorde jag ett försök. Och i kombination med att jag just fått i mig en del energi så gick det faktiskt! Jag åkte ikapp den snälle mannen och lade mig i rygg på honom, på det viset överlevde jag fem kilometer till och kom så äntligen till den långa utförskörningen på 3,5 km. Där drog jag ifrån mitt sällskap. Låren skrek när jag stod i fartställning så länge, men det var en skön omväxling att ha ont någon annanstans... När man kommit ner återstår 13 km relativt platt åkning. Och av någon oförklarlig anledning hade jag fått lite krafter igen! Så jag kunde staka på rätt bra på skogsvägen och plocka en del placeringar. Skönt att få avsluta loppet på det sättet.

En summering av det här då. Jag blev 31:a av 160 damer. 1:43 efter segrande Seraina Boner. Totalt i tävlingen 369:a. Ser man till känslan så tycker jag att åkningen tekniskt sett var betydligt bättre än på Vasaloppet.

Dagen avslutades sedan med galamiddag och prisutdelning i Swix Ski Classics som ju i och med Årefjällsloppet är avgjord för i år. Grattis till imponerande Seraina Boner och Anders Aukland som vann långloppscupen 2013! Och grattis till alla som åkte Årefjällsloppet - det gjorde ni bra!