Väderväxlingar

Vädret är ju intressant för det flesta svenskar men här diskuteras det mer än vad jag är van vid.

Och i Vålådalen svänger det! I alla fall om vädret. Från -23 till -6 på några timmar. Snöfall, sol, halvklart, mulet och snö igen. På en enda dag. En annan dag kan det hinna regna, vara sol och toksnöa mellan frukost och lunch. Alla väderlekar har sin charm på något sätt. Men ymnigt snöfall är det som uppskattas mest just nu, de senaste dagarna har det kommit en hel del och nu är nästan alla spår öppna. Och förrgår kunde även backen invigas för säsongen.

Vålådalens bastukåta en vacker januarimorgon

Jag har fått känna på de flesta fören: kallt och gnissligt, mjukt och tungt i nysnö, isigt och snabbt. Bra för mig att få träna på! Har ännu inte börjat träna på riktigt, eftersom jag jobbar sex timmar om dagen. Antagligen bara bra även om jag nu börjar bli sugen på att komma igång ordentligt!

Efter nästan tre veckor här uppe har jag hunnit notera att en del saker är lite annorlunda jämfört med livet i storstan. Till exempel så hinner man inte twittra och facebooka lika mycket när man inte spenderar drygt 45 min i kollektivtrafiken två gånger om dagen, så. Bra eller dåligt, vet jag inte riktigt men det känns som att jag har fullt upp med att göra saker istället för att skriva eller läsa om dem.

På avdelningen vardagsbestyr har jag också märkt att det går MYCKET fortare att välja kläder på morgonen när man bara har fyra par byxor, fem toppar, ett par skjortor, två klänningar och en kjol att välja på. Här kapar jag minst fem minuter, troligen tio, jämfört med en ordinär morgon på Lidingö. Dessutom, när allt finns på tio kvadrat så lägger man ingen tid på att transportera sig runt i lägenheten. Inga trappor att springa uppför ifall jag glömt något på ovanvåningen.

Det blir en annan kosthållning här på fjällstationen, jag lagar ingen egen mat utan äter tre mål i vår personalmatsal. Förutom att jag saknar att kocka då och då, så blir det betydligt fetare och stabilare mat än vad jag lagar själv. Mätt blir man och man står sig bra. En intressant effekt är att jag inte alls blir sugen på någon liten chokladbit framåt kvällen som jag lätt blir annars. Det finns bara bryggkaffe att tillgå, vilket har varit helt OK men nu efter 19 dagar börjar jag faktiskt känna suget efter en riktig latte!

Så här ser det ut i personalmatsalen var och varannan dag, tur att sötsuget inte är så stort...

Det har varit fullmåne och en kväll stack vi ut på turskidor upp på Ottfjället. Månen var rena strålkastaren och det var nästan vindstilla uppe på berget. Magiskt! Vägen ner blev ett litet äventyr, omväxlande stenhård skare och djup lössnö ledde till ett antal vådliga vurpor. I den sista jag gjorde råkade jag tyvärr dra till lårets baksida och knät, det fick till följd att jag fick styra om träningen till överkroppsstyrka och stakning några dagar. Men nu börjar det kännas bra igen.

På söndag gör jag sista ordinarie dagen i receptionen, sedan blir det fokus på träningen!

Gott Nytt År på er alla!