En ny bansträckning designades. Sapporospåret är rejält kuperat, så för att göra banan lite snällare både uppför och utför, togs de värsta backarna bort och ersattes av längre sträckor ute på myrarna.
På fredagen arbetade vi med att skotta snö till de ställen där snötäcket var tunt. Hederligt kroppsarbete med fantastisk utsikt!
Skidstadion under uppbyggnad
Tyvärr bjöd inte tävlingsdagen på riktigt lika vackert väder. Det var -5, mulet och lite blåsigt. Dryga 100 startande gav sig iväg på 4*10 km. Som vanligt när det handlar om mindre skidtävlingar så verkar min kropp tro att det bara är träning. Pigg var jag inte och inte blev jag piggare heller.
Dagen innan loppet var spåren stenhårda, vilket vi glatt informerat folk som frågat hur de skulle valla om. Men efter första varvet blev snön mjuk, i kurvorna till och med "sockrig" och stavfästet blev sämre. Så förlåt ni som vi eventuellt lurade! Om det är någon tröst så hade ingen av oss med "inside" info något fäste heller...
För mig handlade det mest om en kämpainsats, men alltid ger det något och jag fick ett bra pass på knappa tre timmar. Positivt att ta med mig är att jag är stark uppför jämfört med killarna och gubbarna som åkte runt om mig.
Nu är det vila och uppladdning inför Marcialonga som gäller. I morgon åker vi ner till Val di Fiemme och på söndag är det dags att försöka åka bra. Ska bli härligt att komma ner till Dolomiterna igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar