Bormio: Fantastiskt och inte

Frukostutsikten

Sommarens obligatoriska alptripp gick i år till Bormio/Livigno i Italien. Alperna är fantastiska på vintern, men frågan är om de inte är ännu lite bättre på sommaren...

Vi var sju personer som hyrde ett riktigt "Mästarnas mästare"-hus på en brant sluttning ovanför Grossotto söder om Bormio. Brant ja, enda lilla nackdelen träningsmässigt är att de första 30-40 minuterna på varje pass är rätt tunga när det bara går uppåt, uppåt. Jag tycker att det är jobbigt att börja springa uppför utan att ha värmt upp lite på plattare mark. Och några platta plättar var svåra att hitta! Men det går över och då går det att uppskatta de härliga vyerna, de roliga oväntade mötena med italienare, stenbockar och söta kossor, och det trevliga sällskapet.

Toppbrudar på 2 200 m

Tyvärr blev det inte mer än en och en halv löptur för mig. När jag skulle börja kliva neråt efter att vi sprungit upp på en 2 200 meters topp andra dagen på lägret, så drog det till i framsidan på vänster lår. Muskelbristning. Inte en jättestor, men tillräcklig för att jag inte kunde springa mer den veckan.

Passo dello Stelvio. Inbjuder till cykling

Det kändes riktigt riktigt tungt. Hade den kommit ensam så hade det väl varit en sak. Men i kombination med allt annat skräp jag haft den här sommaren, så blev det bara för mycket där ett par dagar. Att vara på läger, se alla andra träna på bra och själv vara hänvisad till en solstol och ett antal cappucinos. Jo, det kunde så klart vara värre, men det är ju inte det man vill och inte därför man är där. De två sista dagarna funkade det i alla fall gå uppför slalombackar och ta kabinbanan ner, och på så sätt få lite träning.

Gick upp från Bormio och fick lön för mödan

En helt OK utsikt att möta när man slår upp de blå

Matglädje: solmogen frukt och grönsaker

Och så pastan, den underbara pastan!