Det går bra nu. NOT

Är på väg att ta tillbaka rubriken på mitt senaste inlägg "Inget ont..." För nu vet jag inte riktigt vad det positiva är med situationen.

Efter en veckas löpträning, där det funkade bra både med tvåtimmarspass och intervaller, kände jag att löpformen faktiskt började komma smygande. Axeln blev inte bättre men inte heller sämre av löpningen, så jag tänkte att nu testar jag och springer lite orientering. Första etappen av Gränsjakten strax öster om Strömstad förra fredagen bjöd på fin och tuff terräng, väldigt nära VM-området för 2016.

Härligt att ha en karta i handen igen! I fem kontroller. Sedan ramlade jag ner i något slags hål och slog i smalbenet. Drog ner strumpan och konstaterade att det var troligare att kvällen skulle sluta på akuten än på prispallen. Självklart befann jag mig längst bort på banan så det var bara att börja traska hemåt. Ont som fan gjorde det också. På akuten i Strömstad var det ingen kö, fick stelkrampsspruta, såret rengjort och hoplimmat (?!) på 20 minuter.

MEN, vårdapparaten var lite väl snabb kanske. Det här med att försluta sår är vanskligt, eventuella kvarvarande bakterier får då jobba helt i fred. Men för att förebygga började jag en antibiotikakur direkt. Nu följde några smärtsamma dagar. Kunde inte gå ordentligt, sova eller knappt bara vara, utan smärtstillande. Så det blev ett nytt läkarbesök. Visade sig att jag hade en bakterie som krävde en annan slags antibiotika. Nytt försök, nytt löpförbud - vilket i praktiken innebär träningsförbud. Har liksom inget kvar som jag kan träna nu. En mental prövning och det brukar härda. Så där hittade jag kanske något gott i alla fall!

Möjligen är det goda att jag kunde avverka intensiva jobbdygn i Almedalen där jag ansvarade för Trygg-Hansas aktiviteter (bland annat en mycket lyckad debatt mellan de politiska ungdomsförbunden ledd av Özz Nûjen), utan att "behöva" tänka på träning.

Och det kunde vara värre, mina stora mål ligger ännu på betryggande tidsavstånd. Jag lider med ett par vänner som missar VM i orientering nu nästa vecka på grund av skador och skräp. Och jag känner mig ödmjuk när jag drar mig för att duscha eftersom det gör ont att lyfta armarna när jag tvättar håret, det svider i såren och de måste läggas om igen efteråt. Hur är det då inte att ha en "riktig" skada?!