torsdag 23 maj 2013

Arizona part 5 - and then I really did it...

Den här gången tvekade jag inte. Det borde jag ha gjort.

Är på väg tillbaka till Sedona och vill ta en annan väg än den jag tog på vägen norrut. Svänger av motorvägen och kör en liten bit. Oj, asfalten tar slut. En skylt: "Not recommended for other vehicles than high clearance 4WDs". "Äsch på kartan är ju den här vägen större än den jag körde igår."

Inledande idyll

Jag kör genom vacker pinjeskog, stannar och tar en picknicklunch. Lite skakig och ojämn är grusvägen, men det är ingen fara alls. 

"Tur man är van vid diverse äventyr som slutar på vägar med grässträng i mitten", tänker jag glatt och skänker en extra tanke till gps-kungen Martin Larbo.

Sedan börjar det gå nerför... Och vägen är ingen väg längre utan bara en samling hål, gupp och stora stenar.

Därefter blir det värre. I en och en halv timme rattar jag runt bland vassa stenar och halvmeterdjupa hål. Kryper fram och kommer som mest upp i 15 km/h. Tänker en massa gånger att "nu måste jag snart vara nere, bara runt den här kröken också. Det måste börja bli bättre nu, detta var nog den sista biten som var helt oländig." Möter flera jeepar och andra terrängfordon, någon gör imponerat tummen upp. 

Men jag förbannar mig själv, det här går nog in på topp 10-listan över dumma saker jag gjort. Att ge upp är inget alternativ, bilhelvetet måste ner! Det som oroar mig är att bilen ska gå sönder. Jag kör en Hyundai, sist jag gjorde det var den helt sprillans men började falla sönder efter några dagar. Och då lekte vi inte jeepsafari med den utan var i Italien på en väldigt civiliserad semester!

Bilden gör inte eländet rättvisa...

Jag sitter hyperkoncenterad, rädd att tappa fokus och göra ett misstag innan jag är nere. Skakad, inte rörd, når jag äntligen ner till en riktig väg. Har aldrig blivit lycklig över att se asfalt förut! Bilen är tokdammig men verkar hel trots ett par rejäla smällar, ingen punktering. Jag stapplar in hos vännerna i Sedona. "What happened to you, you look a little shook up? undrar de och sticker ett glas vin i handen på mig.

"Ah, you drove down Schnebly road?! In that car? Brave girl!"

Den här filmen ger en bild av hur det var, den här nedfärden sker dock i en mer rustik farkost än min (kan även konstatera att någon mer idiot kört en vanlig bil i alla fall delar av sträckan...)
http://www.youtube.com/watch?v=QjyIMC3NHIU


Vacker utsikt över Sedona fick jag i alla fall







2 kommentarer:

  1. Kollade Googles vägbeskrivning. Den säger kör runt! Det vid sådana tillfällen uttrycket "Det är vägen, inte målet, som gör resan värd" kommer till sin rätt. Kör hårt och fortsätt att utmana GPS:er, vägvisningar och hederligt bondförnuft. Hälsar GPS-Martin ;)

    SvaraRadera